Okej, om drygt 9 timmar är det avspark på Råsunda och det är upp till bevis! Sverige måste ta poäng, helst tre för att slippa playoff och gå direkt till VM. Och som man kunde läsa i kvällstidningarna igår så har Sverige bara förlorat två tävlingsmatcher i "borgen". Men statistik hjälper inte mycket när man ställer upp mot ett av världens absolut bästa lag. Ett lag som inte förlorat någon av sina kvalmatcher men som nog inte har en tanke på att bryta den sviten.
Att komma till ett EM helt utan förluster i kvalet är så mycket mer skrämmande än att komma dit med en förlust mot Sverige i sista kvalspelsmatchen.
Redan nu känns det jobbigt, 9 timmar innan och på ett sett ser jag med en skräckblandad förtjusning fram emot matchen men å andra sidan önskar jag att klockan vore 22 och den var över.
Tänk om man hade fått vara där, på plats på Råsunda, som sportjournalist och fått uppleva allt på det sätt jag vill uppleva det. Även om jag trivs mycket bra på webben så känner jag hur drömmen om att bli sportjournalist växer sig allt starkare samtidigt som möjligheterna känns allt mindre. I alla fall på VK, där min chans att få stanna verkar vara som webbare. Det gör mig lite stressad även om jag vet att det är fånigt eftersom jag bara är 22. Och jag har ju ett jobb i nuläget som jag trivs med men jag kommer aldrig att sluta drömma om den där dagen jag faktiskt får vara med där det händer, vara en av dem som jag tycker har världens bästa jobb. Det är ju det här med erfarenheten från sport, om jag inte får den, vem ska då vilja anställa mig i framtiden?
Tillbaka till matchen då.
Ikväll jobbar jag ju såklart, precis som när de spelade mot Finland och kommer därför inte att sitta framför TV:n och skrika, istället blir det till att sitta framför datorn med matchen på en skärm och vk.se på en annan. Ska försöka göra några uppdateringar under matchens gång och hoppas i övrigt på en förhållandevis lugn kväll där jag får lämna vk.se för kvällen med en toppnyhet som heter "Sverige till EM".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar