Det här med självplågeri...

Det är ju inte riktigt rättvist detta med att man föst måste ha ont och plåga sig på Bodypumpen för att sedan spendera de kommande dagarna med att gå runt och känna att musklerna i benen inte är nog långa utan får käma för att ens orka sig upp ur sängen.

Allt dett bara för att snygginstruktören står där framme och säger att man ska utmana sig själv och lägga på mer vikt! Såklart så gör man ju det och sen efter två benböj så undrar man hur man ska överleva låten. Men det går - problemet är bara när man börjar se slutet på passet så kommer helveteslåten - jag kan inte kalla den något annat. Efter att man först är helt skakis i benen från första benlåten så kommer nästa. Benböj och utfall med skivstång en hel och evighetslång jäkla låt utan någon som helst vila under låten. Och som att vanliga enkla benböj inte är jobbigt nog så kommer dem de där jäkla halva benböjen nere i källaren som tar kål på alla krafter man har i benen. - Men även om det gör så ont och är så plågsamt så bara älskar jag den låten, för man känner verkligen hur det tar och man känner hur benen får jobba. Och det bästa av allt - man är helt slut efteråt, man kan verkligen ta ut allt! Och den känslan är fantastisk!

Att smärta föder smärta är väldigt sant när det gäller träning. Också säger de att träning är hälsosamt, det tror jag ju så mycket jag vill på!